Går kriget dåligt för Ryssland eller bra för Ukraina?

 

Vi har under de tre veckor som kriget i Ukraina pågått sett hur den ryska markoffensiven avstannat och hur de ukrainska trupperna lyckats över all förväntan med att försvara sitt land trots att hjälp med trupper inte kommit från utlandet. Den ryska bristen på framgång beror inte på att ryska soldater skulle vara dåliga, tvärtom har de genom århundradena bevisat motsatsen. Den ryska ledningens fråga efter hjälp från frivilliga från andra länder tyder dock på att de tycker att något är fel med de egna soldaternas insats. Den enda rimliga förklaringen till detta är att de ryska soldaterna inte är motiverade för ett krig man inte uppfattar rättfärdigt.

Givetvis beror framgången för de ukrainska trupperna delvis på materiell och ekonomisk hjälp från andra länder men kan nog mest förklaras över att de är mycket motiverade eftersom de försvarar sitt eget land mot en främmande angripare. En viktig faktor är också att den politiska ledningen vägrar vika sig för stormakten samt att hela landet är delaktigt i försvaret medan större delen av den ryska befolkningen bara kommer i kontakt med kriget via nyhetsrapportering.

Om man analyserar striderna visar det sig att Ryssland i mångt och mycket genomfört en konventionell invasion med stöd av avancerad teknik och av icke linjär krigföring som innebär påverkansoperationer, cyberkrigföring och användande av specialtrupper. Den ukrainska framgången mot denna krigföring beror som redan nämnts på moralisk överlägsenhet i det att man försvarar sitt eget land men också till stor del på att man inte strider på ryssarnas villkor utan tvingar ryssarna att strida på förvararens villkor.

Vi ser hur man använder handhållna luft- och pansarvärnsvapen för att bekämpa flygplan, helikoptrar och pansarfordon och hur ryssarnas materiella överlägsenhet hela tiden jämnas ut genom att ukrainarna slår till mot mindre ryska förband och härigenom skapar lokal överlägsenhet, de slår hårt mot de ryska underhållstrupperna och delar upp större ryska formationer i mindre bitar som sedan kan elimineras. Det är uppenbart att ukrainarna tillämpar samma taktik som Finland gjorde i Vinterkriget 1939- 40 och motverkar fiendens tekniska och numerära överlägsenhet genom överlägsen taktik.

Denna taktik övades också flitigt i Sverige under 50 års utbildning av svenska värnpliktiga och vi kan dra slutsatsen att det vi övade på då verkar fungera även idag trots högteknologiska vapen och cyberkrigföring. Den slutsats vi kan dra kan delas upp i fem punkter

· en motiverad försvarare står sig väl mot en tekniskt och numerärt överlägsen angripare som är sämre motiverad. Om hela landet är delaktigt i uppgiften att försvara landet kommer motståndaren att få stora svårigheter vid ett angrepp

· territoriellt försvar är viktigt i det att man i det längsta vägrar låta motståndaren få kontroll över någon del av det egna territoriet

· om ett angripet land vägrar ge sig kommer angriparen aldrig att vinna freden även om man vinner kriget.

· den utbildning svenska värnpliktiga fick under det kalla kriget och den taktik vi avsåg att använda verkar fungera bra även i Ukraina idag

· ett mindre land kan aldrig vinna mot stormakten genom att strida på stormaktens villkor. Man måste tvinga stormakten att strida på det lilla landets villkor

Anders Karlsson och Bertil Kantola

            Kiruna/ Männikkö