Militär konflikt om Arktis berör vår säkerhet

 

                                                                                                                                                    

Militär konflikt om Arktis berör vår säkerhet

10 januari 20

 

Inledande debattinlägg

Förbli militärt maktlösa?

Norrbottens Kuriren 2010-02-23https://www.kuriren.nu/opinion/debatt-forbli-militart-maktlosa-5271296.aspx

 

Försvarsminister Sten Tolgfors framhöll vid Folk och Försvars säkerhetspolitiska konferens i januari att det inte finns några hot om storskaliga militära anfall mot oss under överskådlig tid. Jag menar att risker finns för sådana hot inom tio till tjugo år. Oenigheter om gränsdragningar och fördelning av gas-och oljetillgångar i Arktis mellan Ryssland och NATO-länderna USA, Kanada, Norge och Danmark kan sluta i en väpnad konflikt som snabbt sprider sig över Nordkalotten och Nordeuropa om parterna inte finner en fredlig lösning innan tillgångarna blir ekonomiskt exploaterbara från mitten av 2020-talet. Tunga ryska säkerhetspolitiska aktörer som landets mäktiga säkerhetsråd och höga militärer varnar redan för en militär konflikt om tillgångarna och råder landet att förbereda sig för en sådan.

 Följande citat är hämtade ur öppen rysk press 2009

”Arktis ska till 2020 ha utvecklats till Rysslands viktigaste energireserv”.

(Säkerhetsrådet vars ordförandet är Ryska Federationens president)

”Från 2020 kommer en särskild grupp av stridskrafter att finnas i området”.

(Säkerhetsrådet)

”En global militär kamp om ryska tillgångar i Arktis är oundviklig”

(Sagt av Rysslands förre generalstabschef vid samtal med journalister då han tvivlade på USA:s vilja att finna en rättvis diplomatisk lösning för området).

För mig visar uttalandena Rysslands beslutsamhet att med alla medel, inklusive militära, säkerställa sina ekonomiska intressen i det arktiska området. I en väpnad konflikt om Arktis kommer ingendera sidan acceptera att den andre snabbt kan ta militär kontroll över hela eller delar av vårt land. Om det blir möjligt söker man förekomma varandra. Vill vi stå utanför en sådan konflikt måste vi redan innan en konflikt utbryter övertygande kunna visa att ett angrepp mot oss kostar mer än de militära fördelar en kontroll över landet eller del av detta ger. Det kan vi inte visa med de stridande enheter om totalt 30.000 -50.000 soldater som vi enligt 2009 års försvarsbeslut kommer att få 2014. Antalet militära enheter är för få för den uppgiften. Att bygga ett försvar som kan det tar minst 10-15 år. Har vi inte ett sådant försvar i början av 2020-talet riskerar vi att hamna i en militärstrategisk situation där främmande stridskrafter tar kontroll över hela eller delar av landet, eller värre, bekämpar varandra inne på vårt område med oss som militärt maktlösa åskådare.

 Vi måste fråga oss om vi ska ta risken att förbli militärt maktlösa eller bygga ett försvar som kan hålla oss utanför konflikter mellan stormakterna. Den frågan får inte som hittills negligeras av politiker genom uttalanden att man inte kan se några hot om storskaliga militära angrepp under överskådlig tid. Fler medborgare än hittills måste engagera sig i frågan och kräva en allmän och bred debatt kring den. Förhoppningsvis lämnar försvarsministern och Karin Enström, ordförande i 2008 års försvarsberedning underlag till en sådan debatt genom att svara på följande frågor -Kan utvecklingen i Arktis leda till en konflikt mellan aktuella parter? Om inte varför? -Hur har försvarsberedningen bedömt utvecklingen i Arktis? -När, principiellt hur och i vilka principiella situationer kan hela landet försvaras med de få stridande enheter vi får 2014?

 Raimo Jakola

 

Karin Enströms svar på ovan

 

Överskattat hot från Ryssland

Kuriren 2010-03-01 https://www.kuriren.nu/opinion/debatt-overskattat-hot-fran-ryssland-5279332.aspx

                                                                                                                                                    

Raimo Jakola skriver i en artikel i Kuriren om den nya ryska säkerhetspolitiska doktrinen och vad den betyder för Sverige. Jakola överskattar dock hotet mot Sverige och underskattar Sveriges militära kapacitet.

Man kan konstatera att Arktis kommer att bli en viktig säkerhetspolitisk arena i framtiden. De rika naturtillgångarna i området tillsammans med att nya transportleder kommer att öppnas upp på grund av klimatförändringarna gör att Arktis kommer att vara i fokus i framtiden. Ryssland har tydligt markerat att de vill vara med och exploatera dessa nya möjligheter i Arktis. Detta ligger väl i linje med den ryska ekonomins fokus på naturtillgångar som den ryska ekonomins främsta tillgång vilket kan öppna för konflikter. Men, detta behöver inte innebära att det ligger i Rysslands intresse att ta en allvarlig konflikt med NATO-länder om Arktis. Dessutom finns det frågetecken när det gäller den ryska militära potentialen som man ytterst backar upp sina krav med. Raimo Jakola hävdar i sin artikel att Sverige skulle riskera att vi dras in i en stormaktskonflikt om resurserna i Arktis och att vi i ett sådant läge inte skulle kunna freda vårt territorium. Vi får vara ödmjuka nog att erkänna att det är svårt att sia om framtiden så långt fram som 20 år. Under överskådlig framtid kan jag inte se att en fullskalig stormaktskonflikt är ett troligt scenario. Det finns heller inget i den nya ryska militärdoktrinen som stödjer det.

 I den nya ryska doktrinen finns skrivningar om att Ryssland ska stärka sina positioneri den europeiska säkerhetskontexten och att man ser NATOs inflytande som en fara. Men, det som ryssarna identifierar som det främsta säkerhetsintresset är att stärka Rysslands inflytande i de gamla Sovjetrepublikerna, främst de i Kaukasus. Det är detta som är dimensionerande för den ryska krigsmakten, inte en eventuell stormaktskonflikt.

 Rysslands egna sociala och ekonomiska problem är ytterligare en viktig faktor som begränsar en eventuell rysk upprustning och expansion. Den ryska ekonomin har på senare år tagit mycket stryk av sjunkande råvarupriser och finanskrisen har slagit mycket hårt mot landet.

 Skulle Ryssland dessutom ta en konflikt med de länder som utgör den viktigaste marknaden för rysk gas, olja och mineraler? Ryssland har också stora problemmed låga födelsetal och en åldrande befolkning.

Karin Enström(M)

 

Vaxholm ledamot av riksdagens försvarsutskott

 

Utkast till svar på ovan.

Underskattat hot från Ryssland Kuriren 2010-03 –

 

Karin Enströms, ledamot i riksdagens försvarsutskott, börjar sitt svar på mitt debattinlägg i Norrbottens Kuriren 2010-02-23 ”Förbli militärt försvarslösa?”med; ”Raimo Jakola skriver i en artikel i Kuriren om den nya ryska säkerhetspolitiska doktrinen och vad den betyder för Sverige”. Nej Karin Enström, jag skriver inte om Rysslands nya säkerhetspolitiska doktrin. Syftet med debattinlägget är att varna allmänheten att oenighet om gränsdragningar och fördelning av Arktis gas-och oljetillgångar kan leda till en storskalig militär konflikt mellan stormakterna Ryssland och USA/ Natoländer inom tio till femton år och vad detkan innebära för oss. Inlägget grundas på uttalanden (citerade nedan) gjorda av tunga ryska säkerhetspolitiska aktörer i öppen rysk press 2009 och på egen erfarenhet från tjugoårigt kontinuerligt arbete med militärstrategiska hotbildsprognoser och framtidsinriktade studier inom försvaret.

”Arktis ska till 2020 ha utvecklats till Rysslands viktigaste energireserv”.

(Säkerhetsrådet)

”Från 2020 kommer en särskild grupp av stridskrafter att finnas i området”. (Säkerhetsrådet)”En global militär kamp om ryska tillgångar i Arktis är onundviklig”

(Sagt av Rysslands förre generalstabschef, idag samordningsansvarig för utvecklingen i Arktis)

Citaten kan ses som påtryckningar avsedda att påskynda diplomatisk lösning av oenigheterna som pågår sedan flera decennier bland annat i FN. De kan också ses som varningar att Ryssland ökar sin militära kapacitet i Arktis att med militära medel säkra sina, som man hävdar, rättsmässiga krav på tillgångarna i området om diplomatin misslyckas.

                                                                                                                                                    

Så mina svar på Enströms på kommentarer till mitt debattinlägg. De flesta av dessa (citerade nedan) syns hämtade ur försvarsberedningens rapport till regeringen 2008. Beredningens ordförande var Karin Enström.

 Enström skriver; ”Under överskådlig framtid kan jag inte se att en fullskalig stormaktskonflikt är ett troligt scenario. Instämmer om hon med överskådlig tid avser högst tio till femton år. På längre sikt kan risken för en sådan konflikt inte uteslutas. Risken är störst från mitten av 2020-talet då Arktis tillgångar börjar bli exploaterbara i större omfattning som följd av den globala uppvärmningen. Detta förutsatt att diplomatin misslyckas och att ovan nämnd särskilda grupp av stridskrafter är på plats i Arktis som planerat 2020. Sannolikheten att den är det, är stor då det är säkerhetsrådet som offentligt tillkännagett att den kommer att att vara det.

”Ägandeförhållandena och vem som har rätt att exploatera olika områden i Arktis är oklara för närvarande. Men, detta behöver inte innebära att det ligger i Rysslands intresse att ta en allvarlig konflikt med NATO-länder om Arktis”. Instämmer med tillägget att det gäller så länge Ryssland ser en diplomatisk lösning möjlig. När tilltron till sådan upphör kan risken för en konflikt inte uteslutas.

 ”Rysslands främsta säkerhetsintresse är att stärka sitt inflytande i de gamla Sovjetrepublikerna, främst de i Kaukasus. Det är detta som är dimensionerande för den ryska krigsmakten, inte en eventuell stormaktskonflikt. Mycket tveksam kommentar då den ryska krigsmakten de senaste tre seklen varit dimensionerad för försvar av det ryska kärnlandet mot angrepp från stater i västra Europa. Med stor sannolikhet är det detta som fortfarande dimensionerar krigsmakten. Inte det Enström skriver i citatet.

 ”Rysslands egna sociala och ekonomiska problem är ytterligare en viktig faktor som begränsar en eventuell rysk upprustning och expansion”. Även det en tveksam kommentar mot bakgrund av sekler lång oro hos ryska stats-och krigsmaktsledningar för angrepp från väst. Skulle därför mycket förvåna om Ryssland inte sedan tio år moderniserar sina åldrande, från sovjettiden ärvda stridskrafter i landets västra mot Nato gränsande del.

 ”Raimo Jakola hävdar i sin artikel att Sverige skulle riskera att vi dras in i en stormaktskonflikt om resurserna i Arktis och att vi i ett sådant läge inte skulle kunna freda vårt territorium. Vi får vara ödmjuka nog att erkänna att det är svårt att sia om framtiden så långt fram som 20 år.” Den ödmjukheten kan bli katastrofal för vår säkerhet. Vet att militärt prognosarbete innehåller betydande osäkerheter, men vet också att det är möjligt och nödvändigt att med acceptabel säkerhet ”sia”om kvalitativ och kvantitativ utvecklingen av militära hotbilder så långt fram i tiden som tjugo år. Grannländer i Östersjöområdet som efter första världskriget missat detta har under och efter andra världskriget fått pliktat för misstaget.

 ”Jakola överskattar hotet mot Sverige och underskattar Sveriges militära kapacitet”.

 Försvarsminister Sten Tolgfors och Karin Enström har upprepat i olika media försäkrat att hela landet skall försvaras. Med någon kunskap i militär taktik och strategi inses att vi inte kan det. Har därför med en dåres envishet i många insändare ställt frågan; ”När, principiellt hur och i vilka principiella situationer kan hela landet försvaras med de få stridande enheter som vi enligt 2009 års försvarsbeslut planeras få 2014? Detta senast i nu aktuellt debattinlägg. Enström har svarat på den första av de tre delfrågorna med det tidsmässigt vaga; ”Under överskådlig framtid kan jag inte se att en fullskalig stormaktskonflikt är ett troligt scenario. Tolgfors och Enström vet naturligtvis att ett svar på alla tre delfrågorna skulle avslöja att hela landet inte kan försvaras med det försvar vi har i dag. Att bygga ett försvar som kan det tar minst tio till tjugo år förutsatt kraftigt ökade försvarsanslag något samtliga riksdagar och regeringar avstått från efter Sovjetunionens upplösning då de valt att prioritera utvecklingen vid andra viktiga samhällsfunktioner före försvaret. Det, misstänker jag, medvetet på bekostnad av försvarsförmågan och därmed på bekostnad av vår framtida säkerhet.

Så översiktlig beskrivning hur en storskalig militär konflikt om Arktis mellan Ryssland och USA/Nato kan se ut om tio till tjugo år och vad det kan innebär för oss. I parternas stridskrafter ingår då växande antal terrängrörliga fjärrstridsenheter med totalt tusentals målsökande ballistiska missilrobotar (Not 5) som efter avskjutning från parternas egna territoriernår mål över hela Sverige inom tio till femton minuter. Konflikten inleds med ett kuppartat överraskande angrepp mot oss inlett av endera parten eller värre av båda tidsmässigt samtidigt. Angreppet, här kallat deloperation, startar med intensiva missilattacker avfyrade från respektive parts territorium eller från internationellt vatten mot våra fasta militära anläggningar, freds-, manöver-och stridsgrupperade enheter. Syftet med deloperationen är att förekomma motparten med basområde för fjärrstridsenheter på vårt territorium då dessa därifrån kan missilbekämpa mark-sjö-och luftmål längre in på på motpartens område än vad som är möjligt från eget territorium. Parten som blir först med det vinner avgörande fördelar i den fortsatta konflikten som snabbt sprider sig över ett stort operationsområde omfattande västra och nordvästra Europa, norra Atlanten och ishaven norr detta.

Karin Enström har, enligt min uppfattning, med sina kommentarer inte övertygande visat att vi kan försvara hela landet. Vill vi kunna det måste skissad konflikt eller liknande snarast ingå som ett militärstrategiskt hotscenario i vår långsiktiga försvarsplanering. 

Raimo Jakola Med tjugo års erfarenhet av kontinuerligt arbete med militärstrategiska hotprognoser och framtidsinriktade studier inom försvaret. (1974-1995)

                                                                                                                                                    

 Efterskrift 2015 till ovan

 

Utkastet blev inte som tänkt svar på Enströms inlägg ”Överskatt hot från Ryssland”. Innan detskickades till Kuriren frågade jag debattredaktören hur långt svar han tog in. Svaret blev att en kort replik är välkommen. Att korta utkastet till sådan kändes meningslöst och varför debatten med Enström avslutades. Av misstag kom det upp i datorn när jag 2015 sökte originaltexten till mitt debattinlägg ”Underskatta inte hotet” intagen i Barometern samma år. Då bådeutkastet och inlägget berör den militära utvecklingen i Arktis under 2010 -2015 jämfördes innehållen i dessa vilket gav underlag till efterskriften. Läs inlägget i Barometern på sida 6 och fortsätt sedan här.

Enström skriver i ”Överskattat hot från Ryssland” att det som ryssarna identifierar som det främsta säkerhetsintresset är att stärka Rysslands inflytande i de gamla Sovjetrepublikerna, främst de i Kaukasus. Det är detta som är dimensionerande för den ryska krigsmakten, inte en eventuell stormaktskonflikt”. Var som framgår i utkastet mycket tveksam till den kommentaren något som visade sig vara befogat. En rysk rapport (not1) och en svensk från 2013 (not 2) visar båda att det i västra Ryssland aktuella år fanns fler markstridsenheter än i södra där Kaukasus ligger. Samma förhållande visas för övriga försvarsgrenar. Rapporterna talar för att Karin Enström 2010 underskattade Rysslands militära förmåga i västra Ryssland och därmed det ryska militära hotet mot oss. Medvetet eller av bristande kunskap? Misstänker medvetet.

 Båda rapporterna grundas på information hämtad ur öppen internationell försvarsmedia vilket framgår ur källhänvisningarna. Har i flera decennier läst analyser och artiklar i det mediet och funnit att de kan vara svårbedömda vad avser saklighet. Oroande då Försvarsdepartementet av Försvarets Forsknings Institut (FOI), vart tredje år inför kommande försvarsberedningar, beställer öppna rapporter som den från 2013. Om rapporterna används som underlag i försvarsberedningar finns risk för över-eller underskattningar av Rysslands militära förmåga i västra och nordvästra Europa i deras rapporter till regeringen vilket i slutändan innebär risk för osäkerheter i våra förvarsbeslut. Förhoppningsvis medverkar FOI vid framtagning av hemliga, på säkrare underlag, grundade versioner. I vilket syfte beställer i så fall departementet de öppna?

 Enström menade 2011 att den ryska Östersjöflottan endast hade ”fem fartyg värda att räkna med”. 2014 och 2015 övade samma flotta landstigningsoperationer med sextiotalet fartyg mot Östersjökust. Utan en föregående mångårig upprustning av flottan hade detta inte varit möjligt vilket väcker misstanken att Enström 2011 medvetet eller av bristande kunskap underskattade flottans sjöoperativa förmåga i Östersjöområdet. Oroande då flottan blir ett militärt hot mot oss redan i inledningen av en militär konflikt mellan stormakterna.

 I övningen i mars 2015 på Kolahalvön ( nedan kallad Kola), på norra Atlanten, Norska Havet och Barents Hav deltog enheter ur alla ryska försvarsgrenar. Övningens storlek tyder på att det var hela eller större delen av den särskilda gruppen av stridskrafter som Säkerhetsrådet 2010 aviserade skulle finnas i Arktis 2020 som nu tidigare än planerat övades och vars förmåga att strida i arktiskt vinterklimat kontrollerades. Gruppens uppgift är att skydda baser i Kola för större delen av Rysslands, med interkontinentala kärnvapenmissiler beväpnade, strategiska ubåtar samt att skydda fasta och terrängrörliga avskjutningsramper för sådana missiler i Kola. Farligaste hotet mot dessa strategiska kärnvapensystem bedöms inom tio till tjugo år bli intensiva missilrobotattacker avskjutna från USA/Nato hangarfartygsgrupper från nämnda hav. Som skydd mot attackerna byggs ett hela Kola täckande integrerat luftvärnssystem med kort-och långräckviddiga luftvärnsrobotmissiler.

I Kola finns baser för Rysslands största flottstyrka, Norra Flottan med största delen av Rysslands modernaste missilrobotbestyckade örlogsfartyg och tungt attackflyg med robotar Flottans uppgift är att hålla US/Nato hangarfartygsgrupper så långt från baserna i Kola och strategiska reserver i västra och nordvästra Ryssland att deras missiler inte når dessa mål samt att hindra fartygs-och flygtransporterade militära förstärkningar från USA till Europa.

                                                                                                                                                    

I övningen deltog vidare stort antal pansrade markvapensystem vilket talar för att det i den särskilda gruppen ingår tre till fyra arktiskt klimat anpassade markstridsenheter av brigads storlek –två fler än i hela Sverige i dag. Enheternas uppgift bedöms vara är att skydda Kolas gräns mot väst och att inom tio år, förstärkta med luftburna markstridsenheter från övriga Ryssland kunna göra en kuppartat överraskande deloperation mot Övre Norrland. Det i syftet att där förekomma USA/Nato med basområde för fjärrstridsenheter då dessa därifrån blir ett nytt hot baserna i Kola, mot Norra flottans förflyttningar till och från dessa samt mot nämnda strategiska reserver. Med basområde i Övre Norrland kan Ryssland tidigare än från Kola bekämpa mot Kola och reserverna inkommande missilattacker från hangarfartygsgrupperna och längre ut på haven med robotmissiler understödja Norra Flottans strid med med dessa.

För att vinna en militär konflikt om Arktis måste respektive part vinna följande för konfliktens utgång avgörande delstrider. Ryssland striden på haven och skyddet av baserna i Kola och de strategiska reserverna mot missilattacker. USA/Nato vinna striden på haven, missilbekämpningen av baserna i Kola, reserverna samt skyddet av egna strategiska förstärkningar till Europa. Detta oavsett vilken av dem som startar konflikten, var den startar i Europa och varför. Mitt i under dessa delstriderna ligger vårt territorium som har, och som följd av pågående militarisering av Arktis och pågående satsning på fjärrstridsenheter, får en allt större militärstrategisk betydelse för båda stormakterna. Särskilt Övre Norrland.

 

Efterskrift 2019

 

Den särskilda gruppen av stridskrafter är idag ett, med Rysslands fyra militärdistrikt jämställt, Atlantiskt/Arktiskt kommando med stab i Kola som har Rysslands största koncentration av landets modernaste mark-sjö-och flygstridskrafter.

Försvarsminister Peter Hultqvist tecknade 2016 ett Värdlands/Samförståndsavtal med Nato vars betydelse för vår säkerhet kan och måste ifrågasättas och öppet debatteras. Nedan ett avsnitt ur avtalet (Not 4).”Syftet med samförståndsavtalet är att säkerställa att Sverige som värdland kan lämna ett effektivt stöd för militär verksamhet på svenskt territorium i samband med övningar, kriser eller militära operationer i Sverige och i vårt närområde. Avtalet bygger på frivillighet mellan parterna, vilket innebär att det blir tillämpligt endast i de fall Sverige först fattar ett nationellt beslut om militärt samarbete med Nato i något avseende. Genom att godkänna samförståndsavtalet etableras således ett ramregelverk som underlättar och ökar förutsättningarna för att effektivt, och utan avgörande tidsförluster, kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig i Sverige eller i närområdet.”

 Sannolikhet ser Rysslands stats-och krigsmaktsledningar avtalet och särskilt i detta avsnittet ovan som ett ökat militärt hot mot Kola, och mot bakgrund av områdets vitala betydelse för utgången av en militär konflikt med USA/ Nato, även som ökat hot mot Rysslands nationella säkerhet. Risken är därför stor att Ryssland,öppet eller dolt, svarar på avtalet med större militär förmåga i Kola än den som säkerhetsrådet 2010 aviserade skulle skulle finnas där 2020. I så fall ökar avtalet risken för ryska militäraangrepp bland annat mot Övre Norrland i stället för att minska den vilket torde vara avtalets syfte.

 

Efterskrift 2021

 

I 2004 -, 2009-, och 2015-ars försvarsbeslut sägs att väpnade angrepp mot oss är osannolika under överskådlig tid. I 2020 års försvarsbeslut saknas den f ormuleringen. Nu sägs att väpnade angrepp är sannolika vilket i ett allt osäkrare säkerhetsläge kräver ökade försvarsanslag. Förhoppningsvis går större del av dessa till ökad försvarsmåga i Övre Norrland som följd av områdets ökande militärstrategiska betydelse för Ryssland och USA/Nato.

Citat hämtade ur regeringens Inriktning för Försvarsmakten 2021–2025

”Ett väpnat angrepp mot Sverige kan komma att inledas med en förbekämpning avbasområden, ledningsnoder och annan kritisk civil och militär infrastruktur.”

 ”Angriparens förbekämpning kan genomföras med kryssningsrobotar, ballistiskarobotar, flyg”

 ” I direkt anslutning till angriparens förbekämpning kan viktiga områden besättas förgruppering av långräckviddiga bekämpningssystem.

                                                                                                                                                    

Nya tunga inslag det militärstrategiska hotet mot oss som undertecknad upprepat varnat för i insändare sedan 2010. I insändarna varnas dessutom att en militär konflikt mellan Ryssland och USA/Nato inom tio till femtonår kan startar med kuppartat överraskande angrepp mot oss möjliggjort av införandet av fjärrstridssystem och ökad flygtransportkapacitet av markstridsenheter i deras krigsmakter.

Översiktlig beskrivning hur ett sådant angrepp då kan se ut. (Not 3 Inlägget ”Hur försvarets väg mot klippkanten kan hejdas). Beskrivning av i angreppet deltagande fjärrstridsenheters hot mot insatsförsvarets anfallsenheter. (Not 3 Inlägget Försvaret väg mot klippkanten). Hoten skissade i inläggen ställer försvaret inför ett svårt och för vår säkerhet avgörande val. Valet mellan fortsatt satsning på ett successivt förstärkt insatsförsvar som hittills eller successiv övergång till ett ytförsvar. Detta då det är svårt att se att vi inom tio till femton år kan möta angrepp från en kvantitativt och kvalitativt överlägsen angripare beskriven som i nämnda inlägg.

I 2020 års försvarsbeslut framgår tydligt att försvaret fortsatt inriktas mot ett insatsförsvar. Vi medborgare måste därför ställa samma fråga som 2010 ställs debattinlägget Förbli militärt maktlösa ? Frågan om vi ska ta risken att att förbli militärt maktlösa eller bygga ett försvar som kan hålla oss utanför konflikter mellan stormakterna. Det kan vi inte enligt min mening med ett insatsförsvar. Vi medborgare måste därför engagera oss i frågan och kräva en allmän och bred debatt kring den då ledande försvarspolitiker och försvarsledningen sitter fast i ett insatsförsvarstänk i dag liksom 2010.

 

Underskatta inte hotet

 

Barometern 2015-05-04

https://www.barometern.se/reagera/underskatta-inte-hotet/?stopredire

 

2010 skrev jag i olika insändare att Ryska Federationens Säkerhetsråd varnat egen befolkning att oenighet om fördelningen av Arktis tillgångar av gas-och oljefyndigheter kan leda till en militär konflikt mellan Ryssland och Natoländer. Därför uppmanades landet att förbereda sig för en sådan. Ett halvår senare meddelades att en grupp av stridskrafter anpassade för strid i arktiskt klimat skall finnas i området 2020. På det svarade Karin Enström, då ledamot i Riksdagens Försvarsutskott, senare försvarsminister, att ”det som identifierar ryssarnas främsta säkerhetsintresse är att stärka Rysslands inflytande i de gamla Sovjetrepublikerna, främst de i Kaukasus. Det är detta som är dimensionerande för den ryska krigsmakten, inte en eventuell stormaktskonflikt”. Fem år senare, i mars i år, genomförde Ryssland övningar i arktiskt klimat med 80 000 man, ett 70-taltal ytstridsfartyg och ubåtar, 200 stridsflygplan och mellan 3 000 -4 000 markvapensystem som pansarfordon, stridsvagnar och artilleripjäser. Detta 30 mil från svenskt territorium. 2011 menade Enström att ryska Östersjöflottan hade fem fartyg värda att räkna med. Tre år senare övade samma flotta landstigningsoperationer med 55 fartyg mot Östersjökust. Liknande övning upprepades i februari i år. Även det 30 mil från vårt territorium.

Storleken på övningarna borde inte ha överraskat Karin Enström eller övriga försvarspolitiker. Signalerna har funnits att Ryssland de senaste fem till tio åren prioriterat utvecklingen av stridskrafterna i det Arktiska området och i Östersjöområdet. Något politikerna, medvetet misstänker jag, försökt och försöker tona ned med förklaringar som exemplen ovan. Det då samtliga riksdagspartier sedan Sovjetunionens fall nedprioriterat försvaret till förmån för utvecklingen av andra tunga samhällsfunktioner.

Som en följd av detta har gapet mellan presumtiva angripares förmåga till militära angrepp ökat snabbare än vår förmåga att kunna avhålla dessa från angrepp riktade mot oss. Det i ett läge då vi om fem år kan försvara en liten del av vårt territorium under en vecka. 

                                                                                                                                                    

Vi samhällsmedborgare måste därför ställa oss frågan om det är meningsfullt att årligen satsa drygt 40 miljarder på sådan försvarsförmåga eller om vi skall öka försvarsansträngningarna för att på sikt täppa gapet mellan en presumtiv angripares angreppsförmåga och vår förmåga att kunna avhålla dessa från angrepp mot oss. Det senare borde vara möjligt om 10-15 år förutsatt en ny försvarsidé, 30 procent högre försvarsanslag och återinförande av allmän värnplikt.

 

Raimo Jakola

 

Not 1http://cast.ru/eng/books/russia-s-new-army.htmlTabell sida 29.

 

Not 2 Sök på Google ”Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv -2013”. Tabell sida 23.

 

Not 3 Läs följande inlägg i ordning ”Försvaretkan vara på väg mot klippkanten” och ”Så kan försvarets väg hejdas mot klippkanten hejdas”. och ”Nya hot kräver omstrukturering av försvaret”. Inläggen söks i Google med citerade namn.

 

Not 4 Utdrag ur Värdlandsavtalet sida 30. https://www.regeringen.se/contentassets/c4f93c1e3479439c86f732a4b75b7a2b/samforstandsavtal-med-nato-om-vardlandsstod-ds-2015_39.pdf .

 

Not 5 Målsökande missilrobotar som med 2500 m/s som följer en femtio km hög ballistisk bana mot mål på upp till 250 mils avstånd.