Bra för Kiruna eller bra för landet

 

Bra för Kiruna eller bra för landet?

Det är bara att gratulera Arvidsjaur till återinrättandet av K4 på orten. Media gör med täta mellanrum, inslag om det ekonomiska och sociala uppsving för Arvidsjaur som satsningen medför och det finns inget annat att göra än att hålla med om detta. Någon enstaka hög dignitär talar också om satsningen som en manifestation av Sveriges vilja att markera närvaro i det politiskt allt hetare arktiska området och det är här som frågetecknen börjar uppstå. Arvidsjaur ligger nära gränsen till Västerbotten, 137 km fågelvägen söder om Polcirkeln och hela 382 km fågelvägen från Pältsa, Sveriges nordligaste fjäll. Det är också värt att konstatera att området norr om Boden sedan år 2000 är i stort sett tomt på fast svensk militär närvaro. Det är skillnad mellan utbildningsförband som kan förläggas lite var som helst i landet och krigsförband som självklart kan vara planerade för strid någon annanstans än där de utbildats men det är viktigt att betona den markering av vilja att försvara en landsdel som en fast militär basering innebär. Genom att förlägga utbildningsförband nära rikets gränser och på platser av stor strategisk betydelse markerar man för omvärlden var landets gränser går och på samma gång viljan att försvara dessa gränser. Genom andra baseringar kan man nå andra typer av fördelar men markeringen gentemot omvärlden och de egna medborgarna av viljan att försvara hela landet går förlorad. Tillsammans med Gotland, Öresundsregionen samt Stockholms- och Göteborgsområdet är Kiruna, Gällivare och Pajala kommuner av mycket stort strategiskt värde och det går att konstatera att Sverige genom fast militär närvaro manifesterat sin vilja att försvara samtliga ovan nämnda områden utom det nordligaste. Det är numera allmänt accepterat att i händelse av ett krig kommer den som vill behärska sjövägarna över Nordatlanten att behöva Kiruna- Gällivare området för att basera flygplan och robotar. I området ligger också Europas största fyndigheter av järnmalm och andra strategiska mineraler vilket gör att denna del av landet blir mycket åtråvärd för både gamla och nya stormakter. Om Sverige vill markera för omvärlden att man är intresserad av att försvara även den nordligaste delen av landet och inte bara vill utvinna de naturrikedomar som finns här kan det vara klokt att på riktigt markera närvaro i den svenska delen av det arktiska området genom att på nytt öppna ett regemente i Kiruna.

Det talas i militära kretsar om möjligheten att snabbt flyga in förstärkningar till Kiruna- området i händelse av krig, sanningen är dock att motståndaren aldrig kommer att tillåta detta och att det enda någorlunda säkra sättet att förflytta trupp söderifrån är via fotmarsch, något som kommer att ta alldeles för lång tid för att fungera. Sverige måste ha fasta militära närvaro i området för att kunna verka avhållande mot angrepp och köpa tid för hjälp att nå fram söderifrån.

I Arvidsjaur och på andra platser i landet har man visat att det är möjligt att återupprätta nedlagda förband. Därför borde det kunna öppnas ett regemente även i Kiruna för att på allvar visa nationens vilja att försvara även den värdefulla översta tiondelen av vårt land.

 

                                                                                                            Anders Karlsson och Bertil Kantola

                                                                                                                           Kiruna/ Männikkö