Använd en begränsad budget rätt

I media skrivs det 200201 om att Bodens kommunalråd tillsammans med sina kollegor i Jokkmokk, Luleå, Älvsbyn och Arvidsjaur skrivit till försvarsministern om behovet av att upprätta en stridsskola i norra Sverige där blivande soldater får lära sig att fungera i arktiskt klimat. Självfallet har brevskrivarna helt rätt i detta. Försvaret behöver bygga ut sin utbildningskapacitet och behöver framförallt bygga ut sin förmåga att fungera i en allt mer ur naturresurs- synpunkt omstridd arktisk omgivning. Man skriver också att en stridsskola är regionalpolitiskt viktig och en framgångsfaktor för att få försvarsanställda att stanna kvar i Norrbotten och här måste man fråga sig om det verkligen är rätt resonerat att använda de pengar som riksdagen anslagit till arbete med att bygga upp hela landets försvar, till regionalpolitik. Försvarsbudgeten ska användas till att stärka landets försvar. De militära förbanden måste baseras där de gör störst nytta för hela landet, inte där det är kostnadseffektivt ur ett fredstida ekonomiskt perspektiv eller där man genom en basering skapar synergieffekter i form av stöd till den lokala ekonomin. Landets översta tiondel har genom beslutet att lägga ned Lapplands jägarregemente år 2000 lämnats helt utan fast militär närvaro. Medan bedömare både inom och utom landet talar om det stora strategiska värde som området som upptas av Kiruna och Gällivare kommuner har, skickar svenska staten signalen till stormakterna och till våra egna medborgare att man uppenbarligen inte är beredd att försvara denna del av Sverige i det att man underlåter att markera var landets gränser går genom att återupprätta en permanent militär basering i området mellan Treriksröset och Luleälven. Det kan parentetiskt nämnas att avståndet mellan Treriksröset och Jokkmokk vid Luleälven är 273 km, fågelvägen och att sträckan fågelvägen mellan Karesuando och Riksgränsen är 179 km.

Det är dags att konstatera att det militärindustriella komplexet utökats. I den form det beskrevs av Dwight D Eisenhower 1961, bestod det av en militärmakt som vill köpa ny materiel, en försvarsindustri som vill tjäna pengar på att sälja denna materiel och en statsmakt som mellan militären och industrin förväntas ta till vara på statsbudgeten och nationens övriga intressen. Denna treenighet har i Sverige utökats med ett antal av landets kommuner som vill vara med och dela på kakan nu när försvaret åter verkar bli en lönsam bransch. Ingen kan klandra politiker som vill sina kommuners bästa men det förefaller klokt att låta säkerhetspolitiska hänsyn gå före andra bevekelsegrunder när man planerar landets kommande försvar. Återupprätta tron på att den nordligaste delen av vårt land kan och ska försvaras genom att permanent basera militära förband här. Landets militära och civila försvar behöver bättre utbildning och en utbildningsplattform i arktisk miljö och högfjällsterräng är oumbärlig för att nå en bättre utbildningsstandard. Om en utbildningsplattform för detta ändamål förläggs i Kiruna har den hamnat helt rätt ur utbildningsperspektiv och infrastruktursynpunkt samtidigt som den markerar för omvärlden och för våra egna medborgare att den översta tiondelen av Sverige är lika mycket en del av landet som övriga delar och att nationen förbereder sig på att försvara även denna, den nordligaste delen av vårt land.

                                                                                       Anders Karlsson och Bertil Kantola

                                                                                                       Kiruna/ Männikkö