SVERIGE KAN INTE GÅ I DUELL MED STORMAKTERNA
Av Per
Blomquist
Militär
alliansfrihet är grunden. Den ska vara verklighetsnära i politisk tillämpning.
Den ska vara trovärdig i försvarspolitik mot alla Sveriges kringliggande
parter.
Sveriges
säkerhetspolitiska betydelse bestäms främst av läget i Nordeuropa, av USA:s och
Rysslands stora militärstrategiska intresse där och av deras inbördes
relationer.
Sveriges
säkerhetspolitiska handlande måste vara verklighetsnära och stormakterna ska
mötas med respekt. Deras militära medel och metoder måste fortlöpande följas
upp och hänsyn därtill tas vid organisation av vårt försvar.
Sverige ska ha ett
försvar för fred mot krig, som statsministern uttalade i Dagens Nyheter
för två år sedan.
Ryssland har ett
instängt läge och kan bara nå haven från Östersjön och från Kolaområdet. Det
förra kan vara stängt av USA/Nato. Kolaområdet byggs ut militärt. Där finns
ubåtar för terrorbalansen och sammansatta stridskrafter för att nå havsområdena
väster om Skandinavien. Ryssland har ett starkt skyddsbehov i landets västra
delar, särskilt av Kolaområdet. USA får samtidigt starka behov av att hindra
ubåtar och stridskrafter från Kolaområdet och Östersjön att nå och verka på och
från Nordatlanten. Nordens och Sveriges betydelse är betydande, eftersom
stormaktsintressena bryts i vårt närområde.
USA:s intresse är
främst offensivt och Rysslands klart defensivt, men det senare landet måste
lösa behovet offensivt. Båda dessa parter kan kringgå Sverige. Sverige kan inte
delta i kampen om luftrummet på de höga höjderna (Luftförsvarsutredningens
slutbetänkande. SOU 2014:88). Parterna tvingas ingripa mot Sverige, endast om
Sveriges säkerhetspolitik – dess vilja och förmåga – inte uppfattas som
trovärdig.
En supermakt, som genomför
angrepp, upplever sig ha stark tidspress för att uppnå fördelar mot
huvudmotståndaren. Om angreppet inte lyckas snabbt och över stora ytor, kan man
hamna i en sämre situation än före angreppet. Därför torde ett svenskt försvar
som kan ge en angripare en långvarig, svårberäknad strid ha störst
krigsavhållande förmåga. Angriparen måste ju då också kalkylera med att
huvudmotståndaren får tid att verka från svenskt markterritorium.
Ingen kan avgöra
vilken av parterna som inleder det ”osannolika kriget” eller av vilken
anledning. Det rör sig om stormakter med globala intressen. Nog om detta här.
Även om inte
Sverige angrips måste man inse den militärstrategiska betydelsen av Sveriges
vidsträckta markterritoriums i samband med krig i Nordeuropa. Ingen av parterna,
USA eller Ryssland, kan godta att den andra parten disponerar svenskt
territorium. Denna part skulle ju då kunna förstärka sin defensiva kraft och
klart förbättra sin offensiva kraft mot den andra parten. Denna part i Sverige
skulle ju också kunna utöva stark militär kraft – söder ut mot Europa och norr
ut mot Arktis. Detta är centralt i analysen.
Ryssland måste lösa
sina geografiskt defensiva behov med offensiv krigföring. Det är av största
vikt att både USA och Ryssland uppfattar svensk militär alliansfrihet som trovärdig, både politiskt och militärt.
Svårt? Ja, men viktigt! Den militära
alliansfriheten ska ge krigsavhållande effekt både i fred och i krig.
Svensk trovärdighet ska verka ända till eventuellt angrepp på Sverige. Den som
planerar angrepp på Sverige måste räkna med svenskt försvar och med
huvudmotståndarens kvalificerade stridskrafter.
Analysen, om den är
rätt, visar att det inte är hjälp som Sverige kan räkna med mot den part som
anfaller svenskt markterritorium. Det är parternas egenintresse som styr.
Återigen: ingen av parterna vill se den andra parten behärska svenskt
territorium. Sveriges självständighet ger sålunda stark krigsavhållande effekt.
Strategen och
debattören Raimo Jakola har sedan länge i debatt framhållit att både USA och
Ryssland har anskaffat och beräknas rusta med alltfler fjärrstridsmedel i form
av ballistiska robotmissiler som med omedelbar verkan och precision kan nå
markmål ner till fordonstorlek på vårt territorium. Detta gör att Sverige
omöjligt kan bygga ett försvar på insatsförsvaret eller dess förstärkning.
Enkelt uttryckt: småstaten Sverige kan inte gå i duell med stormakterna.
Sverige bör snarast
påbörja organisering av ett defensivt försvar över hela vårt markterritorium.
Detta försvar kräver verklig allmän värnplikt med god utbildning och
utrustning. Striden ska genomföras som jägarstrid i ett stort antal små grupper
samt i lämplig terräng och i lämpliga situationer binda angriparens
kvalificerade stridskrafter. Tidsförluster och bindningar av angriparens kvalificerade
stridskrafter sker genom överfall, eldöverfall, förstörelseverksamhet med mera.
Logistiskt kan försvaret organiseras i jägarbataljoner över milsvida områden
och ingå i lämpliga administrativa områden.
Men Sverige är
stort och därför behövs spaningsverksamhet, till exempel pansarspaningsförband,
som kan uppträda – också de i små enheter – över landsdelar för att klara ut
egna och av angriparen tagna områden. Detta ingick i ett franskt koncept som
infördes och prövades som spaningsskvadroner från mitten av 1950-talet. Då
pansar och luftvärn inte kunde anskaffas byttes spaningsskvadronerna ut i
början av 1970-talet mot 16 jägarbataljoner i krigsorganisationen.
Det ”moderna”
konfliktområdet Arktis beskrivs i boken Geografins makt (svensk
översättning: Volante 2018), kapitel 10, av den internationellt kände
journalisten Tim Marshall. Han behandlar Nordens militära betydelse för
Ryssland och USA och även avsevärda väntade naturtillgångar möjliga att kämpa
om.
Ryssland har ett
stort försteg i Arktis och har byggt ett helt samhälle där, medan USA endast
har byar, heter det. Ryssland har endast trettio mil mellan Kolahalvöns
stränder till arktiska packisen, därefter kommer Norska havet och Norra
Atlanten.
Putin gör reklam
och hävdar Kola som landets framtida norra energiport för olja och gas. Ett
regemente byggs med Murmanskbrigaderna som Rysslands permanenta minimistyrka i
Arktis. År 2014 demonstrerade Ryssland sin fulla förmåga att strida i sträng
kyla, då landet genomförde en övning som omfattade 155 000 man och
tusentals stridsvagnar, flygplan och fartyg. Det ryska försvarsministeriet
angav att övningen var större än motsvarande sovjetiska under det kalla kriget,
heter det i boken.
Sverige måste tänka
nytt med början nu, ty Sverige behöver en hel värnpliktsarmé med god utbildning
och utrustning för krigsavhållande effekt och säkerhet. Beslut måste fattas
innan tilldelning av nya försvarspengar äger rum. Medborgarna måste nu
upplysas!
Anmärkning. – Författaren är överste av första graden och
ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Artikeln bygger på ett anförande
3/12 på Karlbergs slott inför Chefen för armén och generalstabskåren.
Kommentarer
Skicka en kommentar