Försvaret kan vara på väg mot klippkanten
2018-12-11
I nordvästra Ryssland finns idag tre fjärrstridsenheter med
precisionsstyrda och målsökande robotar med konventionella och
kärnstridsspetsar som i norra Sverige når mål ner till linjen
Skellefteå-Sorsele och i södra Sverige upp till linjen Halmstad- Stockholm.
Målen nås beroende på typ av robot fem till trettio minuter efter uppskjutning
från ryskt territorium.
Enheterna har två typer av mark- och sjömålsrobotar. Missilrobot
som med 2300 m/s följer en femtio kilometer hög ballistisk bana mot mål.
Kryssningsrobot som med 300 m/s flyger tjugo till hundra meter över terrängen
mot mål. Båda har hög träffsannolikhet och kan i banan riktas om mot nytt mål
och göra undanmanövrar som skydd mot bekämpning från marken.
Typerna är var för sig extremt svåra att bekämpa. Än svårare att
bekämpa är en samlad attack med båda typerna. Effektivt skydd mot
fjärrstridsenheternas robotattacker förutsätter därför kort- och
långräckviddigt luftvärn med förmåga att bekämpa attackerande robotar. System
vi saknar och av kostnadsskäl kan komma att sakna i tillräcklig mängd för att
effektivt skydda viktiga delar av försvaret. Delar som staber, sambands-,
spanings- och underrättelsecentraler i berg- och betongutrymmen, flyg- och örlogsbaser
och kommunikationsknutpunkter. Fjärrstridsenheterna är redan ett stort och
ökande hot mot dessa!
Inom tjugo år kan i nordvästra Ryssland finnas ett tiotal enheter
med tillsammans tusentals robotar som inom tjugo minuter efter uppskjutning når
mål över hela Sverige. Då med robotattacker i vilka enskilda robotar kan
bekämpa upp till tio rörliga mål ner till ett stridsfordons storlek.
Fjärrstridsenheterna blir successivt ett allt farligare hot mot
insatsförsvarets mekaniserade anfallsbrigader!
Parallellt med utvecklingen av fjärrstridsenheter har Ryssland
länge prioriterat utvecklingen av luft- och sjöburna lätt mekaniserade
markstridsenheter. Delar av dessa kan inom sex timmar efter startorder
överraskande landsättas över hela vårt territorium understödda av
fjärrstridsenheter från ryskt territorium. Liknande förmåga får USA/Nato.
En utveckling vid stormakterna som ytterligare ökar redan stor
risk att vi kan bli indragna i en militär konflikt mellan dessa i nordvästra
Europa. För att förstå varför och hur måste vårt territoriums betydelse för
respektive part beaktas före, under och efter en sådan konflikt. En konflikt
som snabbt sprider sig över ett operationsområde omfattande östra, västra och
nordvästra Europa, norra Atlanten samt delar av Arktis med omgivande hav. Mitt i detta ligger Sverige i
konfrontationslinjen mellan parterna. Från vårt territorium når parternas
fjärrstridsenheter längre in på av motparten kontrollerat område än från eget.
Den part som först säkrar framskjutna baser för dessa enheter och stridsflyg på
vårt territorium får en avgörande fördel som kan avgöra konfliktens utgång till
partens fördel.
Det är därför svårt att se en väpnad konflikt mellan parterna utan
att de först söker förekomma varandra med baser på vårt territorium. En konflikt
som därför kan börja med att en eller båda parter kuppartat överraskande
angriper oss med luft- och sjöburna markstridsenheter understödda av
fjärrstridsenheter från eget område. Angrepp som av parterna ses som avgörande
deloperationer inplanerade i respektive parts operationsplaner för striden i
det vidsträckta operationsområdet.
Detta kan bli verklighet om inte försvarspolitiker och
försvarsledning snart inser att försvaret måste omstruktureras som följd av den
snabba utvecklingen av fjärrstridsenheter i Ryssland och USA/Nato.
I ett kommande inlägg berörs något mer ingående syften med och
genomförandet av en deloperation samt skissas ett exempel på ett
strukturalternativ för försvaret som säkrare och mer kostnadseffektivt kan
avhålla parterna från en deloperation mot oss än vad som är möjligt med dagens
försvarsstruktur – insatsförsvaret.
Video som visar exempel på fjärrstridsenhets rörlighet och
flexibilitet vid bekämpning av mark- och sjömål. Sök på webben med ”This
Russian Weapon Can Destroy an Entire Army”.
Författaren arbetade under tjugo år (1974–1994) med militärstrategiska hotprognoser och framtidsinriktade strukturstudier inom försvaret.
Kommentarer
Skicka en kommentar