Är det bara brittisk politik bakom Brexit?

Det brittiska parlamentsvalet har gett premiärminister Johnson ett tydligt mandat att genomföra Brexit. Folket har sagt sitt och det är något man måste respektera. Frågan är dock vilka trender som ligger bakom det brittiska folkets beslut. Överstatligheten och den ökade rörligheten inom EU och i världen som helhet har bidragit till att skapa osäkerhet och otrygghet bland människor som ser en värld där gamla livsmönster bytas mot nya och där man upplever att jobb och egendom hotas genom den ökade migrationen. Samtidigt upplever människor att välfärdsstaterna inte längre kan leverera den trygghet och service som medborgarna förväntar sig, något som också bidrar till missnöje och instabilitet. Denna otrygghet och instabilitet är manna från himlen för den som vill störa tillväxt av ekonomi och politisk styrka i Europa.

På senare år har ett antal trender i världspolitiken gjort sig allt mer gällande. USA vill inte längre vara den världspolis man varit sedan andra världskriget. Man har dock inga planer på att avstå sin världsledande ställning. Ryssland vill åter bli den supermakt det gamla Sovjetunionen en gång var och Kina talar om ”The Rise of China Through Soft Power”, alltså att man eftersträvar en dominerande ställning i världen fast helst utan våldsanvändning. Till detta kommer kampen om jordens allt mer minskande resurser av strategiska råvaror. Inom EU har man under ett antal år talat om att unionen måste stärkas på det överstatliga och utrikespolitiska planet.  Ett starkt och enat EU skulle vara ett hot mot de makter i världen som inte önskar en europeisk konkurrent om dominansen i världen och när man söker orsaker till den politiska oredan i Storbritannien, ett av Europas starkaste länder, måste man fråga sig vem som tjänar på ett splittrat EU utan Storbritannien och på ett Storbritannien som kanske splittras ytterligare om de skotska nationalisterna lyckas driva igenom ett upphävande av den trots allt blott 400 år gamla unionen mellan England och Skottland, något den skotska försteministern redan börjat tala om.

En vanlig definition av det som i dagligt tal kallas sjätte generationens krigföring eller hybrid- krigföring är det kombinerade användandet av militära och icke- militära påtryckningsmedel för att försätta motståndaren i ett sådant läge att han inte längre kan genomdriva sin egen vilja. Vi har sett denna typ av krigföring i den ”arabiska våren” där de västliga stormakterna underblåste missnöje i arabvärlden för att via ombud störta till exempel Moammar Khadaffi i Libyen. Vi har också sett hur Internet och GPS drabbas av svåra driftstörningar i länder som fattar för stormakten provocerande politiska beslut eller genomför militära övningar med fel samverkanspartners i fel område. Påverkansoperationer och stöd till separatister kan också övergå i regelrätt krig som i konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Ytterligare kännetecken på den sjätte generationens krigföring är informationsoperationer där man sprider sitt eget budskap och gör det till sanning samt ekonomiska påtryckningar, tullar och embargon, liksom löften om goda handelsvillkor för dem som gör som man vill. Vi har tidigare sett hur Ryssland anklagats för att genom påverkansoperationer lägga sig i valet i USA och för att underblåsa nationalism i Östeuropeiska EU- länder. Det är också lätt att tänka sig varför president Trump i media tycker att Brexit borde genomföras och varför han säger att han vill få till stånd ett ”väldigt omfattande” handelsavtal mellan USA och Storbritannien efter Brexit. 

Det vi ser hända idag visar att vi inte lever i en fredlig värld även om krigföringen har utvecklats från det sena 1800- talets kanonbåtsdiplomati. Vi lever idag mitt i ett nytt kallt krig som till skillnad från det gamla har fler spelare och där metoderna i sin förfining är avsevärt lömskare än i det gamla.

                                                                                       Anders Karlsson och Bertil Kantola

                                                                                                 Kiruna/ Männikkö